”Djävulens vingar”

Lars Forsén skrev 25.10 med vackra ord i Vadabladet hur han envist fortsätter arbeta mot vargar och vindkraft i våra skogar. Så här svarade jag i samma tidning 28.10:

Med vackert språk och ren poesi skriver Lars Forsén i tisdagens tidning om hur orolig han är över att vår vackra natur ska fördärvas. Han vill att våra barn ska få njuta av naturen med samma beundran som har varit oss förunnat. Naturen ska lämnas orörd med björnen och älgen som härskare (men utan vargen tydligen), besparad från människans girighet och förstörelse.

Jag kan inte annat än hylla Forséns ambitioner och välvilja. Jag är också orolig för den värld vi ska lämna till våra kommande generationer, men hotbilden är tyvärr långt mycket allvarligare än svepande skuggor över skog och mark.

Visst skulle även jag önska att vi inte behövde vindkraftverk i vart och vartannat skogsbryn, havsvindkraft är i det hänseendet att föredra. Det verkliga problemet är emellertid att vi måste sluta elda fossila bränslen. Detta skapar i sin tur ett energibortfall som behöver ersättas om vi ska kunna behålla vår levnadsstandard.
 
Eftersom ökande andelar koldioxid i atmosfären inte stör ögat kan man ha förståelse för att det inte väcker samma reaktioner som vindkraftverk gör, även om dess skadliga verkan för oss människor är mångfalt mycket värre. Här är forskningen obevekligt tydlig: om vi fortsätter elda på som förut kommer vi att se stigande frekvens av extrem torka, översvämningar och stormar. Det här leder i sin tur bland annat till matbrist, fattigdom och artdöd. Forséns älskade skogar och ängar kommer inte heller vara sig lika om vi inte gör något åt situationen.

Vem vet, kanske vi om hundra år har fusionskraftverk som ger tillräckligt med ren energi för att vi ska kunna plocka ner ”djävulens vingar” igen och återställa naturen, men för tillfället är vindkraften ett viktigt steg mot en fossilfri framtid.