De Gröna - djurens försvarare
Regeringen har nyligen beslutat att inte fortsätta ge pälsdjursbranschen investeringsstöd. Maria Ohisalo berättade om detta på sociala medier och det togs naturligtvis inte emot med glädje av branschfolket.
Steven Frostdahl (SFP) skrev en insändare till Vasabladet, där han menade att De Gröna med fräck maktpolitik ”förföljer och diskriminerar” pälsdjursuppfödare. En reaktion man kan förstå, eftersom de är vana att få stöd från staten, men nu lämnas utanför.
Att få investeringsstöd är dock ingen ”rättighet” som var och en som vill ha ska få. Statsstöd är ett verktyg för att hjälpa samhället och ekonomin på traven i den riktning som de folkvalda anser är rätt väg att gå. Även om pälsfarmning fortfarande är lagligt i Finland, betyder inte det att finska folket är skyldigt att pumpa in miljoner i en allt mer krisande och utdöende bransch.
Det Frostdahl kallar ”maktpolitik” kallar jag bara politik. Det är så det fungerar; man argumenterar för sin politiska linje och kommer fram till gemensamma beslut. Om något är det ett bevis för att De Gröna faktiskt lyckas nå sina mål inom politiken. Det är inte bara fina festtal utan faktiska resultat som gör skillnad i världen.
Om De Gröna fick domdera på fritt i regeringen, vilket en del verkar tro, så hade pälsbranschen varit borta för länge sedan. Poltitk är långsiktigt arbete och man måste förankra sina beslut hos folket. Idag har vi kommit till den punkten att en majoritet av befolkningen inte accepterar pälsdjursuppfödning i den form den har idag. Därför var ett sådant här beslut möjligt.
Mitt svar på Vasabladets debattsida var inte såhär ingående. Det är trångt i spalterna inför valet så jag valde att skriva kort och slagkraftigt:
”De Gröna är ett parti som står upp för och ger en röst åt de svagaste i samhället. Vi ger även en röst åt de som inte har någon alls. Djuren och naturen behöver en försvarare i denna människodominerade värld.
Steven Frostdahl tar i en insändare 11.3 upp icke-nyheten att De Gröna ogillar pälsdjursnäringen. Vi accepterar inte att djur hålls instängda i burar utan möjligheter att utöva sitt artspecifika beteende. Vi acceperar inte att de avlas och matas till övervikt med ytterligare lidande som följd. Allt för en mänsklig fåfänga.
Det är inte pälsdjursuppfödaren som är offer här. Jag hoppas verkligen att vi snart ser slutet på denna bransch och att ni företagare som finns kvar tar chansen att byta yrke så fort som möjligt. Jag kommer att jobba för att övergången går så smidigt som möjligt för er.”