Ingen lantbrukare ska stå ensam
Här följer mitt debattinlägg i Vasabladet 28.12 som svar på Christoffer Ingos påståenden om att regeringen och de gröna inte för en trovärdig jordbrukspolitik:
Jag vill börja med att tacka Christoffer Ingo för att han tar upp konkreta exempel i sin insändare 23.12, det gör det lättare att diskutera och hitta lösningar. Som han skriver verkar han inte ha mycket till övers för vad nuvarande regering har åstadkommit för bönderna. Det han tycks glömma är att hans eget parti också sitter där och deltar i beslutsfattandet. Den nya fosforförordningen är ett exempel på hur regeringens arbete tar sig uttryck i praktiken.
De allra flesta lantbruksgårdarna i Finland hör redan till basmiljöstödet och kommer inte att påverkas av den nya förordningen. Det är endast en bråkdel av dem, främst svin- och fjäderfägårdar, som måste hitta andra lösningar för åkrar med för höga fosforhalter. Och visst ska vi hjälpa dem att ställa om och hitta en hållbar lösning! Ingen lantbrukare ska behöva känna att hen på egen hand ska rädda klimatet. Alla som vill göra en satsning på ett hållbart jordbruk ska få tillräckligt med stöd och utbildning. Så det handlar inte om att köpa mer konstgödsel, vilket ökar vårt beroende av fossil energi, utan vi måste tänka några steg längre.
Vi behöver hitta lösningar som sluter våra egna näringskretslopp. Då ökar vi självförsörjningen och minskar beroendet av stora internationella gödseltillverkare. Problemet är ju i detta fall att vi har ett överskott av fosfor på vissa ställen och detta måste vi kunna ta till vara och använda där det finns ett behov. I ett längre perspektiv skulle det vara viktigt att få en jämnare fördelning av husdjursgårdar runt om i landet. Det ger bättre förutsättningar att använda stallgödslet i odlingarna.
Ingo nämner vidare att det är viktigt att följa regeringsprogrammet. Där står utöver att ”Jordbrukets inverkan på vattendragen minskas” även att ”Ibruktagandet av sådana odlingstekniker som antingen ökar koldioxidbindningen eller minskar utsläppen till klimatet, bland annat våtmarksodling och biokol, ska främjas”. Så att en liten del av försörjningsberedskapsstödet gick till just våtmarksodling är helt i sin ordning.
Vad som inte är i sin ordning är Ingos påstående att den inhemska livsmedelsproduktionen äventyras av att en del av växthusen släcks ner under årets kallaste och mörkaste månader. Att odla tomater mitt i vintern så här långt norrut är ett hiskeligt slöseri med energi sett till mängen kalorier man får i utbyte. Och växthusodlarnas företag, vilka varje år toppar både inkomstlistor och stödlistor, står nog kvar till våren. Att permitteras från sitt jobb är förstås tråkigt, men vi har som tur ett bra socialt skydd i sådana fall och dessutom brist på arbetskraft i regionen.
Att sitta i regeringen är ingen lätt sak. Det kräver samarbetsvilja och kompromisser. Man motarbetas med jämn takt av oppositionen och ibland även inom regeringen. De Gröna har jobbat för de frågor deras väljare gett dem mandat till och som jag förstått det har samarbetet med SFP fungerat bra. Jag hoppas samarbetet kan fortsätta även kommande regeringsperiod.