Sann grön retorik om skogen

Denna text är ett svar på en insändare i Vasabladet med rubriken ”Förljugen grön retorik om skogen”.

Att förstå sig på hur skogen riktigt fungerar är inte det lättaste. Det är ett komplext system av kolsänkor, vattendrag och biodiversitet. Jag är själv lekman i ämnet men känner ändå att jag bör rätta till några missförstånd Stig-Göran Lassas skrev i sin insändare i fredags.

När vi pratar om att skydda gamla skogar så handlar det inte enbart om att bevara kolsänkan. Minst lika viktigt är att bevara den biologiska mångfalden. Lassas verkar tycka att insekter och djur gott kan få bo i nån annan del av världen istället. Det hjälper föga oss när ekosystemen som vi är beroende av för vår överlevnad kollapsar här hos oss. Finlands natur kan enbart skyddas i Finland.

Att kolbindningen så småning om avtar när skogen blir riktigt gammal har Lassas rätt i, men skogen förblir ändå ett massivt kollager. Att påstå att avverkning är ett bättre alternativ stämmer inte i dagens läge. Av 72,2 miljoner kubikmeter avverkat rundvirke 2021 gick endast 27,2 till sågverksindustrin och långvariga träprodukter. Hela 62 % blev alltså massa- eller energived och därmed kortlivade produkter.

Här kan kontinuerligt skogsbruk vara en vinn-vinn-vinn-lösning för ekonomiskogarna. Skogsägarna får ut större andel värdefullt sågvirke med lägre kapitalinsats, vilket även binder kol i en större andel långlivade produkter. Samtidigt får skogen fungera som ett mer enhetligt habitat för alla våra växter och djur. Kalla det retorik men De Gröna ser skogens värde i långt mycket mer än bara vedkubikmeter.